Charta77:s Historia

 

Charta 77 bildades i trappan utanför dansgolvet i Köpings Folkets Park av en smått berusad Per Granberg (bas & sång) och en spiknykter Johnny Smedberg (gitarr). Pers gamla band (N.O.S) hade just spruckit och han visste att Johnny letade nytt band att spela med. Martin Nordberg (trummor) kontaktades och första sättningen av det som skulle bli ett utav Sveriges mest långlivade punkgrupper var ett faktum.

Gruppen spelade live första gången på den lokala luciavakan 1983.

Under början av 1984 påbörjades inspelningen av gruppens första skiva. Det som från början skulle bli en Ep växte i studion till ett album. Studio och studio förresten, bandets replokal, ett föräldrar-garage och en lägenhet med en Teak Tascam 4-kanals bandspelare. I vilket fall som helst släpptes i sann PUNK- & DOITYOURSELF-anda albumet "Välfärdens avfall" i maj -84, nästan precis ett år efter att gruppen startade.

1985 var det dags för uppföljaren. Under samma förhållanden som till debuten tillkom gruppens andra album "Sista dansen". Sedan lyckas Micke Bergman (numera sångare i Hymans) ansluta sig och lämna bandet lika hastigt som han blev med (det ryktas att han sket i Charta 77 för en skidresa till Sälen...).

Efter ett 100-tal spelningar och ytterligare ett antal plattor beslutar sig även Martin för att lämna bandet 1987 (han dyker senare upp som skribent i den mindre renommerade tidskriften "Aktuell Rapport", men det är en helt annan historia). Efter ett par mindre lyckade spelningar med trummaskinen "MARTIN" ringer Hallsbergssonen Leif Ekring upp och frågar om bandet behöver en ny trummis.

Första skivan med den konstellationen blir 10"-albumet "White Face" som också är början på samarbetet mellan producenten Tomas Gabrielsson (KSMB, Wilmer X m.fl) och bandet. Ett samarbete som fortfarande pågår.

1991 gör bandet en lång Europa-turné tillsammans med engelsmännen Citizen Fish och är även ett av banden som tar initiativ till Totalgalan "Jesus är död, punken lever" som går av stapeln på långfredagen (därav namnet) tillsammans med fem andra band. Förutom att en del kristna tar illa vid sig räknas nog detta som startskottet för den andra svenska punkvågen, med listframgångar framför allt för band som Dia Psalma, Millencolin och De Lyckliga Kompisarna men även för Charta 77.

Sedan följer ett par år av ständigt turnérande i Sverige. Tillsammans med Köttgrottorna eller Johan Johansson eller själva avverkar bandet i stort sett hela Sverige.

1994 lämnar Per över basen till Gustaf Hielm och Charta 77 är en kvartett.

Kärlek är vackert men ibland kan den ställa till problem. På Raj Raj-festivalen i Köping träffar Leif en göteborska vilket till slut föranleder honom att flytta ner till Göteborg. Det sista Leif gör med gruppen är att slutföra inspelningen av albumet "Tecken i tiden". För att hitta ersättare behöver dock bandet inte gå långt. Teijo Pulkkinen (fd Squareheads) som under ett års tid jobbat som bandets roddare tar över stockarna.

Efter ett 60-tal spelningar beslutar sig Gustaf för att lämna bandet som nu är tillbaka till formatet trio igen. Under denna sättning spelar gruppen in ännu ett album som länge går under arbetsnamnet "Nu önskar vi oss bara världsfred" men till slut döps till "n Annorlunda". Med denna sättning spelas även ledmotivet till Western-filmen "The return of Jesús part II" in.

Gruppen vill dock vara en kvartett och hittar strax efter inspelningen sin nya basist i ett litet torp en bit utanför Köping. Fredrik, eller Korken som han kallas, hoppar med som livebasist.

I slutet av februari 1998 släpper så Charta 77 sitt nya album. "Svart På Vitt" blir titeln, och tusan vet om inte detta, mycket pop- och 77-punksinfluerade, album är gruppens allra bästa.

Ja, nu är nu och gruppen fortsätter att vara ett av våra mest livespelande band med ett tiotal spelningar ständigt bokade och har förutom i Sverige fått ett rejält fotfäste i Norge. Ett flertal turnéer har genomförts och bandet har rönt mycket uppmärksamhet i Norska media.

Sagan om Charta 77 kommer nog aldrig ta slut, eller så är det över i morgon. Den som lever får se!

 

Tillbaka?